Ibland undrar jag en massa..

Mkt gällande mig själv.
Och hur andra människors tankar går..
Ett under ibland att jag har någon som gillar mig.

Är inne i en period där jag känner mig utanför.
Och illaomtyckt.
Men jag är den jag är.
Och jag har rätt att vara mig.
Så är van att förlora vänner/människor runt mig.
Bara trött på att bli sviken och själv jämnt.
Eller typ vara utanför.

Har fasen knappt någon att umgås med ihop med barnen :-(
Så vi är mest själva.
Jag är ingen person som vågar ta den platsen heller!!!
Jag har jätte svårt för att stå på mig

Men jag dåligt över att inte kunna hitta på något med någon.
Känner mig smått hatad oxå.
Särskilt efter allt som hänt i skilsmässan och så senaste året.
Det sårar mig så att folk dömer utan att veta historien bakom allt.
Att trycka ner mina beslut utan att man hört min version.
Men det är väl det.
Jag är för tyst och gillar inte att snacka skit.
Inte om detta skulle gällt någon annan en mig.
Men jag dömer inte personer så!!

Jag vill ta reda på fakta först.
Sådan har jag alltid varit.
Och då kan jag anser vara på & klängig kanske?
Men jag vill veta för jag bryr mig och för att man ska kunna förstå helheten bland annat!!!

Jag är en jäkel på att få fram info och få människor (gäller ej alla, men flertalet) till att snacka!
Jag tror att jag är en bra lyssnare och har lätt för att kunna förstå och sätta sig in i situationer och så.
Det är ju bra egenskaper iaf <3


Men nu ska jag sova! GODNATT// Volvolisen